Igår när vi åkte hem från Granada satt vi och lyssnade på en dokumentär från P3 via Ipoden.
Den handlade om Göteborgsbranden 1998 på ett annordnat disco. När man kom på att det hände 1998 kändes det inte alls som att det här hände för över 10 år sedan. Snarare nån vecka sedan.

Jag gick i sexan på högstadiet, jag minns inte hur jag hörde om olyckan, förmodligen via tv men minns det, de gör jag! Däremot inte hur det gick till, jag minns bara att en stor brand förstörde massa ungomdars liv.
Igår när vi lyssnade på dokumentären fick man allting svart på vitt igen! Nu fick man höra hur allting gick till. Personer som var med i branden berättade om deras minnen från det. Även en mamma berättade om sin dotter som var där och den dagen blev hennes sista.

Det var hemskt att höra allting, höra hur 63 personer omkom i branden. Hur ungdomar låg på varandra på golvet för att att inte kvävas av röken. Hur brandmännen hittade levande personer under de som redan kvävts! 
Och även fast jag hade en stor klump i magen genom hela dokumentären så är jag glad att vi lyssnade på den. Nu vet man allt genom sanningen och inte genom massa "mun mot mun" metoder.

Har ni inte hört några dokumentärer från P3 så lyssna på dom! Det finns dokumentärer om Estonia, Anna Lindh mordet, stureplansmorden, Trustorhärvan och massa andra händelser!