Något som jag saknar väldigt mycket när jag är här nere i Spanien är min familj och mina vänner. Min familj som jag är så van att bo med och alltid träffa och som jag inte alls kan se så mycket längre. Jag försöker alltid ringa ofta eller prata med familjen via internet, allt för att få dom att kännas närmare. Nu har jag också försökt åka hem så mycket som möjligt på senaste och snart är det dags igen.

Mina syskon är som mina bästa vänner. Novali och jag har alltid vart som en person. Det spelar ingen roll att hon är tre år yngre utan vi har ändå haft sån otrolig kemi mellan oss. Även om jag bor här kommer vi ändå vara en person tillsammans. Vi är två Zetterbergare men ändå inte! Vi hade svårt att säga hejdå till varandra den där dagen för 1 år och 4 månader sen idag!

Min minsta syster Ronja är för himla go hon också. Hon är fantastiskt vacker och go som syster. 8 År yngre men nu har även hon blivit stor. Sättet hon talar på, sättet hon klär sig på och sättet hon är som, nybliven tonåring. Gick precis in på hennes blogg och läste nått så himla sött hon skrivit;

nu är det såhär att min syster har fått tag på en karl som kör radiostyrda bilar, är inte det helt fantastiskt?.

Jag älskar att läsa vad mina närmaste skriver om mig och jag känner mig alltid lika älskad av dom. Det är skönt att veta att dom finns nära men ändå inte. Mina systrar är helt otroliga och helt klart bäst, även min fantastiska mamma!