Vi ses snart igen, jag lovar.

Det här halvåret kommer förmodligen gå fortare än vanligt. Du kommer göra ditt näst sist år i skolan och kommer ha fullt upp, du kommer knappt hinna märka att jag är borta.
Du får komma och hälsa på mig så ofta du bara vill, varför inte alla lov som du har tills jag kommer hem igen? Börja med nyår? Låter inte det som en bra ide? Det tycker jag.
Då kan vi leka rövare i Marbella också, vi måste ju vidga våra vyer, inte sant?
I sommar åker vi på semester igen, och den här gången lever vi dessutom mer rövare än någonsin så vi kan skratta ännu mer åt resans gång hehe.
Kommer sakna dig något otroligt mycket min syster, förstår nästan inte hur jag ska klara mig. Har alltid haft dig vid min sida. Har alltid haft dig här.. visserligen flyttade du till märsta och vidare till uppsala förut och det blev tommare än någonsin, Men vi får försöka klara det här.
Jag kan ju å andra sidan kolla på mitt knä och tänkte tillbaka på våran fight i sommras, haha shit alltså :)
Och appropå din födelsedag, kanske kan jag lyckas ta mig hem till den, bara för nån dag. Jag vill inte missa din 18 års dag, det är ju jag som ska vara med och bjuda dig på massa drinkar då ju och göra dig full, inte någon annan.
Hur som.. du hälsar på mig, ofta, nästan för ofta :) Poli, para Poli!

Dont want us to cry either

Jag trodde aldrig att det skulle vara möjligt när jag skickade iväg det där mejlet. Varför inte tänkte jag.. ett försök kan man ju alltid göra.
Jag var aldrig beredd på att någon skulle kunna höra av sig till mig, jag har ingen erfarenhet.
Men där hade jag verkligen fel.
När jag läste mejlen imorse hade jag fått mejl från en kvinna vid namn Elisabeth, och i mejlet stod det "Hör av dig till mig snarast möjligt".
Och under det hon skrivit fanns en adress, en adress som ledde till en plats i Spanien, en plats i Marbella.
Shit tänkte jag, jag kommer inte våga ringa.. Ringde Andreas, behövde någon att prata med om det. Han sa "Ringer du inte inom en timme så blir jag arg på dig, ring nu." Jaja tänkte jag.. inte ska jag vara en fegis. Slog numret och rätt som det är säger någon något på spanska och efteråt kommer ett pip. Kunde det ha vart en telefonsvarare? Jag chansade att det kunde vara det och ringde upp igen för att prata in ett meddelande om att jag hade ringt.
En liten stund senare ringer min telefon och det är inget svensk nummer utan ett spansk.
Men en lite nervös röst svarar jag och det var Elisabeth som ringde.
Hon undrade om jag ville komma och jobba hos henne som Barnflicka.

För att göra en lång histora kort, visserligen som bara utspelade sig på en dag, så tackade jag Ja till att åka till Spanien, till Marbella som barnflicka under ett halvår.. Haha vet inte om jag är galen eller inte, men fruktansvärt kul ska det bli iaf.
Och det där samtalet kändes verkligen som en räddare i nöden.. här hade jag ändå inget att göra om en vecka.
Så i slutet av nästa vecka åker jag till Spanien för att inte komma hem på ett tag.
Som jag skrev, ska bli otroligt roligt men kommer sakna alla här hemma något extremt.

Mamma, Micke, Emma, Ronja och Felica, dom jag träffar varje dag kommer jag inte få se på flera veckor, flera månader. Inte kunna krama om min mamma, inte ens äta hennes middag. Inte någonting.
Och mina syskon.. Ja mina syskon.
Emma som är som min bästa vän, även fast vi tjaffsar ibland, men vad hör inte det till syskon. Kommer sakna dig grymt mycket. Du är kanon tjejen. Hoppas det går bra här hemma utan mig. Du får komma till mig på nyår.
Ronja.. Vem ska jag tjata på om sminket nu då.. Får ringa och kolla dig ibland hehe. Kommer sakna dig enormt också min syster.. Min minsta syster.

Erica, Jessica, Fatima och Alexandra, er som jag alltid annars umgås med. Er jag snackar skit med, om problem, om minnen.. om verkligen allt. Kommer inte ens få se er nu.. Men som Erica sa: Det kommer gå så fort och du snart kommer vara hemma igen. Och hon har så rätt så. Tiden kommer nog gå riktigt fort.
Och Jag vet att jag kommer ha er kvar när jag kommer hem för ni är verkligen dom bästa vännerna man kan ha. Ingen kommer någonsin kunna mätas med er. Ska ta med kort på er som jag alltid kan kolla på. Ni får komma och hälsa på mig också.

Andreas du får ta hand om dig här hemma. Kommer sakna dig också.

Kommer sakna er andra något enorm också.. Jag behöver inte nämna några namn..  Ni vet förmodligen redan vilka ni är.

Söndag, vad är inte en söndag om en slappardag.
Jag och John träffade Erica och Fatima och vi tog varsin pizza på roslagsgatan.. riktigt gott, men fan vad illa jag mår nu efteråt.. haha att man alltid ska gå tillbaka till det där stället även fast man bara känner sig fet och fettig efter en pizza, äh vafan gör det. Man lever bara engång.. käka på för sjutton.

En helg har snart passerat igen, vad har jag gjort egentligen? Film på fredan och en himla massa öl på lördan. Tur att jag jobbar nästa helg så jag kan få vila lite då iaf. Skulle behöva plugga nu men ändå sitter jag här. Smart tjej, nej inte direkt. Har iförsig aldrig sagt att jag är det heller haha.

Måste ta mig härifrån.. finns ju inget här att göra. Samma människor och samma sak hela tiden. Undra vart man ska bege sig, utomlands kanske och jobba? Men som vad.. och inga pengar har man heller till resan dit, hehe får nog stanna ett tag till kanske.

Ser fram emot kryssning till tusen just nu, 16 november bär det av. Ska bli grymt kul att åka på kryssningen i år igen. Fast den här gången blir det mer ös, mer ös medvetslös. Aa ska fan vara oförståndig på den här resan haha. Göra det som faller mig in just då.
Jag, Fatima, Jessica och Alexandra ska ha så jävla kul. Pynta hytten med en massa skit, bra musik och en jäkla massa alkohol. Yes, det ska vi minsann.
Och nyår måste man börja planera nu också.. ska man ta en tripp till sälen kanske? Känns rätt bra trots allt.

Suger is sweet and I'm leaving you