Jag fick en kommentar igår från en tjej som ska flytta till Spanien i sommar. Och hon ville att jag skulle berätta lite om hur det gick till när jag flyttade och varför jag gjorde det.

I oktober 2006 gick jag en tio veckors kvällskurs som makeupartist samtidigt som jag jobbade. Det var riktigt roligt att göra nånting annorlunda och när jag dessutom hade sparat ihop massa pengar (för att jag då ville operera brösten) bestämde jag mig istället för att lägga pengarna på detta. Vissa kanske anser att det är att slänga pengarna i sjön men jag såg det som en rolig erfarenhet där jag dessutom fick en utbildning och jag ansåg det också bättre än att operera mig som 20 åring.

Alla vet att oktober inte är den roligaste månaden i Sverige så när skolan började rinna mot sitt slut bestämde jag och min kära vän Elin att vi skulle ta oss utomlands. Det spelade ingen roll vart, vi ville bara få lite sol och en kul erfarenhet!
Jag började söka runt på ams hemsida, sökte lite aupair jobb i Spanien och Italien, sökte ett telefonförsäljarjobb i Barcelona m.m. Jag fick jobbet i Spanien och inom två veckor skulle jag befinna mig på plats. Samtidigt som skolan slutade. Ska nämnas att jag också fick jobbet i italien och Barcelona men då jag redan var i Spanien när de ringde beslöt jag mig för att stanna i Marbella. Så att få jobb utomlands verkar inte så jätte svårt. (Elin drog till Norge)

Jag berättade för min familj och mina vänner och självklart var dom glada för min skull med samtidigt ledsna för att jag skulle åka iväg. Tanken var att jag bara skulle vara borta i 6 månader så alla visste ju att jag skulle komma tillbaka.
Det sista helgen hemma i Sverige var jätte jobbig. Jag grät hur mycket som helst! Samtidigt sa jag till mig själv att jag snart är hemma igen.

Jag skulle kunna skriva hur långt som helst men känner att jag måste dra ner på orden. Eftersom att jag fortfarande är kvar i Spanien, 2 år och 2 månader senare så kan ni förstå att dom här 6 månaderna blev lite längre.
Jag träffade en underbar kille efter 2 veckor här nere. Slutade som aupair efter 5 månader och flyttade in hos honom för tillfället tills jag hittade nått eget. Jag blev självklart kvar i hans hus ;) Fick nya jobb och nya kompisar och erfarenheter.

Såhär i efterhand ångrar jag inte att jag åkte ner. Jag har sätt så otroligt mycket nya stället och nya länder. Träffat en så himla massa intressanta och elaka människor. Lärt mig att stå på mina egna ben tack vare att jag åkte själv. Däremot önska jag att jag bodde i närheten av mina vänner och min familj i Sverige. Men som man säger, man kan inte få allt!
En dag hoppas jag på att jag och min karl bor lite närmare iaf. Vi är tillsammans än idag som ni kanske förstår :)

Att åka utomlands är verkligen en stor erfarenhet. Du ser så mycket nya saker och lär dig tusen andra. Var aldrig rädd för att det aldrig ska gå. Vill du åka hem så är det bara att sätta sig på ett plan och ta sig hem igen. Allting går bara man vill. Jämför aldrig utomlands med Sverige. Det är helt annorlunda länder med andra kulturer. Du kommer känna dig ensam, många gånger! Men så fort du börjar jobba och röra dig ute kommer du träffa vänner. Och det behövs folk i ditt liv utomlands. Ge aldrig upp dina drömmar. Ta en dag i taget så kommer du klara det! Var aldrig rädd. Stå på dig!
Du kan om du vill!